श्रीवैकुण्ठगद्यम्
Śrī-Vaikuṇṭha-Gadyam
Sri Vaikuntha Gadyam
The Prose-Song of Vaikuntha — a contemplation of Sriman Narayana seated in his eternal abode with Sri Lakshmi, the nitya-vibhuti visualized in full detail as the object of the surrendered soul's love.
Original Sanskrit · click to toggle
॥ श्रीः ॥
Link copiedश्रीमते रामानुजाय नमः ।
Link copiedश्री-वैकुण्ठ-गद्यम्
यामुनाय-सुधाम्भोधिम् अवगाह्य यथामति । आदाय भक्ति-योगाख्यꣳ रत्नꣳ सन्दर्शयाम्य् अहम् ॥
Link copiedस्वाधीन-त्रिविध-चेतनाचेतन-स्वरूप-स्थिति-प्रवृत्ति-भेदꣳ, क्लेश-कर्माद्य्-अशेष-दोषासꣳस्पृष्टꣳ, स्वाभाविकानवधिकातिशय-ज्ञान-बलैश्वर्य-वीर्य-शक्ति-तेजः प्रभृत्य-सङ्ख्येय कल्याण-गुण-गणौघ-महार्णवꣳ, परम-पुरुषꣳ, भगवन्तꣳ, नारायणꣳ, स्वामित्वेन सुहृत्वेन गुरुत्वेन च परिगृह्य ऐकान्तिकात्यन्तिक-तत्-पादाम्बुज-द्वय-परिचर्यैक-मनोरथः, तत्-प्राप्तये च तत्-पादाम्बुज-द्वय प्रपत्तेर् अन्यन्न मे कल्प-कोटि-सहस्रेणापि साधनम् अस्तीति मन्वानः, तस्यैव भगवतो नारायणस्य अखिल-सत्त्व-दयैक-सागरस्य, अनालोचित-गुणागुणाखण्ड-जनानुकूलामर्याद-शीलवतः, स्वाभाविकानवधिकातिशय-गुणवत्तया देव-तिर्यङ्-मनुष्याद्य्-अखिल-जन हृदयानन्दनस्य आश्रित-वात्सल्यैक-जलधेः भक्त-जन-सꣳश्लेषैक-भोगस्य नित्य-ज्ञान-क्रियैश्वर्यादि-भोग-सामग्री-समृद्धस्य, महाविभूतेः, श्रीमच्-चरणारविन्द-युगलꣳ अनन्यात्म-सञ्जीवनेन तद्-गत-सर्वभावेन शरणम् अनुव्रजेत् ॥१॥
Link copiedततश् च प्रत्यहम् आत्मोज्जीवनायैवम् अनुस्मरेत् ॥२॥
Link copiedचतुर्दश-भुवनात्मकम् अण्डꣳ दश-गुणितोत्तरꣳ चावरण-सप्तकꣳ समस्तꣳ कार्यकारण-जातमतीत्य वर्तमाने परमव्योम-शब्दाभिधेये, ब्रह्मादीनाꣳ वाङ्-मनसागोचरे, श्रीमति वैकुण्ठे दिव्य-लोके, सनक-विधि-शिवादिभिर् अपि अचिन्त्य-स्वभावैश्वर्यैर् नित्यसिद्धैर् अनन्तैर् भगवद्-आनुकूल्यैक-भोगैर् दिव्य-पुरुषैः महात्मभिर् आपूरिते, तेषाम् अपीषत्-परिमाणम् इषद्-ऐश्वर्यꣳ, ईदृश-स्वभावम् इति परिच्छेत्तुम् अयोग्ये, दिव्यावरण-शत-सहस्रावृते, दिव्य-कल्पक-तरूपशोभिते, दिव्योद्यान शत-सहस्र-कोटिभिर् आवृते, अतिप्रमाणे दिव्यायतने, कस्मिꣳश्चिद् विचित्र दिव्य-रत्न-मय दिव्यास्थान-मण्डपे, दिव्य-रत्न-स्तम्भ शत-सहस्र-कोटिभिर् उपशोभिते, दिव्य-नाना-रत्न-कृत-स्थल विचित्रिते दिव्यालङ्कारालङ्कृते परितः पतितैः पतमानैः पादपस्थैश् च नाना-गन्ध-वर्णैर् दिव्य-पुष्पैः शोभमानैर् दिव्यपुष्पोपवनैर् उपशोभिते, सङ्कीर्ण-पारिजातादि-कल्पद्रुमोपशोभितैः, असङ्कीर्णैश् च कैश्चिद् अन्तःस्थ-पुष्प-रत्नादि-निर्मित-दिव्य-लीला-मण्डप-शत-सहस्रोपशोभितैः, सर्वदा अनुभूयमानैर् अप्य् अपूर्ववद् आश्चर्यमावहद्भिः क्रीडाशैल-शत-सहस्रैर् अलङ्कृतैः, कैश्चिन् नारायण-दिव्य-लीलासाधारणैः, कैश्चित् पद्म-वनालया दिव्य-लीला-साधारणैः साधारणैश् च कैश्चित् शुक-शारिका-मयूर-कोकिलादिभिः कोमल-कूजितैर् आकुलैः दिव्योद्यान-शत-सहस्रैर् आवृते मणि-मुक्ताप्रवाल-कृतसोपानैः दिव्यामलामृतरसोदकैः दिव्याण्ड-जवरैः अतिरमणीय-दर्शनैः अतिमनोहर-मधुर-स्वरैः आकुलैः अन्तःस्थ-मुक्तामय दिव्य-क्रीडास्थानोपशोभितैः दिव्य-सौगन्धिकवापी-शतसहस्रैः दिव्य-राजहꣳसावली-विराजितैर् आवृते निरस्तातिशयानन्दैकरसतया चानन्त्याच्च प्रविष्टान् उन्मादयद्भिः क्रीडोद्देशैर् विराजिते, तत्र तत्र कृत दिव्य-पुष्प-पर्यङ्कोपशोभिते, नाना-पुष्पासवास्वाद-मत्त-भृङ्गावलीभिः उद्गीयमान-दिव्य-गान्धर्वेणापूरिते, चन्दनागरु-कर्पूर दिव्य-पुष्पावगाहि-मन्दानिलासेव्यमाने मध्ये पुष्प-सञ्चय विचित्रिते महति दिव्य-योग-पर्यङ्के अनन्त-भोगिनि श्रीमद्-वैकुण्ठैश्वर्यादि-दिव्यलोकꣳ आत्म-कान्त्या विश्वमाप्याययन्त्याशेष-शेषाशनादि-सर्व-परिजनꣳ भगवतस्-तत्-तद्-अवस्थोचित-परिचर्यायाꣳ आज्ञापयन्त्या शील-रूप-गुण-विलासादिभिः आत्मानुरूपया श्रिया सहासीनꣳ, प्रत्यग्रोन्मीलित-सरसि-ज-सदृश-नयन-युगलꣳ, स्वच्छ-नीलजीमूतसङ्काशꣳ, अत्युज्ज्वल-पीत-वाससꣳ, स्वया प्रभया अतिनिर्मलया अतिशीतलया अतिकोमलया स्वच्छ-माणिक्याभया कृत्स्नꣳ जगद्-भासयन्तꣳ, अचिन्त्य-दिव्याद्भुत-नित्य-यौवन-स्वभाव-लावण्य-मयामृत-सागरꣳ, अतिसौकुमार्यादीषत् प्रस्विन्नवदालक्ष्यमाण-ललाट-फलक-दिव्याल-कावलीविराजितꣳ, प्रबुद्ध-मुग्धाम्बुज चारुलोचनꣳ, स-विभ्रम-भ्रूलतꣳ, उज्ज्वलाधरꣳ, शुचि-स्मितꣳ, कोमल-गण्डꣳ, उन्नसꣳ, उदग्रपीनाꣳस-विलम्बि-कुण्डलालकावली-बन्धुर-कम्बु-कन्धरꣳ, प्रियावतꣳसोत्पल-कर्ण-भूषण-श्लथालका-बन्ध-विमर्द-शꣳसिभिः चतुर्भिर् आजानुविलम्बिभिर् भुजैर् विराजितꣳ, अतिकोमल-दिव्य-रेखालङ्कृताताम्रकरतलम् दिव्याङ्गुलीय-कविराजितम् अतिकोमल-दिव्य-नखावली-विराजितम् अतिरक्ताङ्गुलीभिर् अलङ्कृतꣳ तत्-क्षणोन्मीलित-पुण्डरीक-सदृश-चरण-युगलम् अतिमनोहर-किरीट-मकुट-चूडावतꣳस-मकर-कुण्डल-ग्रैवेयक-हार-केयूर-कटक-श्रीवत्स-कौस्तुभ-मुक्तादामोदर-बन्धन-पीताम्बर-काञ्चीगुण-नूपुरादिभिर् अत्यन्त-सुख-स्पर्शैः दिव्य-गन्धैर् भूषणैर् भूषितꣳ, श्रीमत्या वैजयन्त्या वनमालया विराजितꣳ, शङ्ख-चक्र-गदासि-शार्ङ्गादि-दिव्यायुधैः सेव्यमानम्, स्वसङ्कल्प-मात्रावकॢप्त-जगज्-जन्म-स्थिति-ध्वꣳसादिके श्रीमति विष्वक्सेने न्यस्त-समस्तात्मैश्वर्यꣳ वैनतेयादिभिः स्वभावतो निरस्त-समस्त-साꣳसारिक-स्वभावैः भगवत्-परिचर्याकरण-योग्यैर् भगवत्-परिचर्यैक-भोगैर्-नित्य-सिद्धैर् अनन्तैः यथा योगꣳ सेव्यमानꣳ, आत्म-भोगेन अननुसꣳहित-परादिकालम्, दिव्यामल-कोमलावलोकनेन विश्वमाह्लादयन्तꣳ, ईषद्-उन्मीलित मुखाम्बुजोदर-विनिर्गतेन दिव्याननारविन्द-शोभाजननेन दिव्य-गाम्भीर्यौदार्य-सौन्दर्य-माधुर्याद्य्-अनवधिक-गुण-गण-विभूषितेन, अतिमनोहर-दिव्यभाव-गर्भेण दिव्य-लीलालापामृतेन अखिल-जन-हृदयान्तराण्यापूरयन्तꣳ भगवन्तꣳ नारायणꣳ ध्यान-योगेन दृष्ट्वा, ततो भगवतो नित्य-स्वाम्यम्, आत्मनो नित्य-दास्यꣳ च यथावस्थितम् अनुसन्धाय, "कदा\ऽहꣳ भगवन्तꣳ नारायणꣳ, मम कुलनाथꣳ, मम कुलदैवतꣳ, मम कुलधनꣳ, मम भोग्यꣳ, मम मातरꣳ, मम पितरꣳ, मम सर्वꣳ साक्षात्करवाणि चक्षुषा । कदा\ऽहꣳ भगवत्-पादाम्बुज-द्वयꣳ शिरसा धारयिष्यामि । कदा\ऽहꣳ भगवत्-पादाम्बुज-द्वय-परिचर्याकरण-योग्यः तद्-एकभोगस् तद्-पादौ परिचरिष्यामि, कदाऽहꣳ भगवत्-पादाम्बुज-द्वय-परिचर्याशया निरस्त-समस्तेतर-भोगाशः, अपगत-समस्त-साꣳसारिक-स्वभावः तत्-पादाम्बुज-द्वयꣳ प्रवेक्ष्यामि । कदा माꣳ भगवान् स्वकीयया अतिशीतलया दृशा अवलोक्य स्निग्ध-गम्भीर-मधुरया गिरा परिचर्यायाꣳ आज्ञापयिष्यति" इति भगवत्-परिचर्यायाम् आशाꣳ वर्धयित्वा, तयैवाशया तत्-प्रसादोपबृꣳहितया भगवन्तम् उपेत्य, दूरादेव भगवन्तꣳ शेष-भोगे श्रिया सहासीनꣳ वैनतेयादिभिः सेव्यमानꣳ, "समस्त-परिवाराय श्रीमते नारायणाय नमः" इति प्रणम्य, उत्थायोत्थाय पुनः पुनः प्रणम्य अत्यन्त-साध्व-सविनयावनतो भूत्वा, भगवत्-पारिषद-गण-नायकैर् द्वारपालैः कृपया स्नेह-गर्भया दृशा\ऽवलोकितः सम्यग्-अभिवन्दितैस् तैस् तैर् एवानुमतो भगवन्तम् उपेत्य, श्रीमता मूल-मन्त्रेण "[भगवन्] माम् एकान्तिकात्यन्तिक परिचर्याकरणाय परिगृह्णीष्व" इति याचमानः प्रणम्यात्मानꣳ भगवते निवेदयेत् ॥३॥
Link copiedततो भगवता स्वयम् एवात्म-सञ्जीवनेनामर्याद-शीलवताऽतिप्रेमान्वितेनावलोकनेनावलोक्य सर्वदेश-सर्वकाल-सर्वावस्थोचितात्यन्तशेषभावाय स्वीकृतः अनुज्ञातश् च अत्यन्तसाध्व-सविनयावनतः किङ्कुर्वाणः कृताञ्जलिपुटः भगवन्तम् उपासीत ॥४॥
Link copiedततश् चानुभूयमान-भावविशेषः निरतिशय-प्रीत्या अन्यत् किञ्चित् कर्तुꣳ द्रष्टुꣳ स्मर्तुम् अशक्तः पुनर् अपि शेषभावम् एव याचमानो भगवन्तम् एवाविच्छिन्न-स्रोतोरूपेणावलोकनेन अवलोकयन्नासीत ॥५॥
Link copiedततो भगवता स्वयम् एवात्मसञ्जीवनेनावलोकनेनावलोक्य सस्मितमाहूय समस्त-क्लेशापहꣳ निरतिशय-सुखावहमात्मीयꣳ श्रीमत्-पादारविन्द-युगलꣳ शिरसि कृतꣳ ध्यात्वा अमृत-सागरान्तर्निमग्न-सर्वावयवः सुखमासीत ॥
Link copiedलक्ष्मीपतेर् यतिपतेश् च दयैकधाम्नोः यो\ऽसौ पुरा समजनिष्ट जगद्धितार्थम् । प्राप्यꣳ प्रकाशयतु नः परमꣳ रहस्यꣳ सꣳवाद एष शरणागति मन्त्र-सारः ॥
Link copiedइति श्री-भगवद्-रामानुज-विरचितꣳ श्री-वैकुण्ठ-गद्यम् समाप्तम् ।
Link copied॥ శ్రీః ॥
Link copiedశ్రీమతే రామానుజాయ నమః ।
Link copiedశ్రీ-వైకుణ్ఠ-గద్యమ్
యామునాయ-సుధామ్భోధిమ్ అవగాహ్య యథామతి । ఆదాయ భక్తి-యోగాఖ్యṁ రత్నṁ సన్దర్శయామ్య్ అహమ్ ॥
Link copiedస్వాధీన-త్రివిధ-చేతనాచేతన-స్వరూప-స్థితి-ప్రవృత్తి-భేదṁ, క్లేశ-కర్మాద్య్-అశేష-దోషాసṁస్పృష్టṁ, స్వాభావికానవధికాతిశయ-జ్ఞాన-బలైశ్వర్య-వీర్య-శక్తి-తేజః ప్రభృత్య-సఙ్ఖ్యేయ కల్యాణ-గుణ-గణౌఘ-మహార్ణవṁ, పరమ-పురుషṁ, భగవన్తṁ, నారాయణṁ, స్వామిత్వేన సుహృత్వేన గురుత్వేన చ పరిగృహ్య ఐకాన్తికాత్యన్తిక-తత్-పాదామ్బుజ-ద్వయ-పరిచర్యైక-మనోరథః, తత్-ప్రాప్తయే చ తత్-పాదామ్బుజ-ద్వయ ప్రపత్తేర్ అన్యన్న మే కల్ప-కోటి-సహస్రేణాపి సాధనమ్ అస్తీతి మన్వానః, తస్యైవ భగవతో నారాయణస్య అఖిల-సత్త్వ-దయైక-సాగరస్య, అనాలోచిత-గుణాగుణాఖణ్డ-జనానుకూలామర్యాద-శీలవతః, స్వాభావికానవధికాతిశయ-గుణవత్తయా దేవ-తిర్యఙ్-మనుష్యాద్య్-అఖిల-జన హృదయానన్దనస్య ఆశ్రిత-వాత్సల్యైక-జలధేః భక్త-జన-సṁశ్లేషైక-భోగస్య నిత్య-జ్ఞాన-క్రియైశ్వర్యాది-భోగ-సామగ్రీ-సమృద్ధస్య, మహావిభూతేః, శ్రీమచ్-చరణారవిన్ద-యుగలṁ అనన్యాత్మ-సఞ్జీవనేన తద్-గత-సర్వభావేన శరణమ్ అనువ్రజేత్ ॥౧॥
Link copiedతతశ్ చ ప్రత్యహమ్ ఆత్మోజ్జీవనాయైవమ్ అనుస్మరేత్ ॥౨॥
Link copiedచతుర్దశ-భువనాత్మకమ్ అణ్డṁ దశ-గుణితోత్తరṁ చావరణ-సప్తకṁ సమస్తṁ కార్యకారణ-జాతమతీత్య వర్తమానే పరమవ్యోమ-శబ్దాభిధేయే, బ్రహ్మాదీనాṁ వాఙ్-మనసాగోచరే, శ్రీమతి వైకుణ్ఠే దివ్య-లోకే, సనక-విధి-శివాదిభిర్ అపి అచిన్త్య-స్వభావైశ్వర్యైర్ నిత్యసిద్ధైర్ అనన్తైర్ భగవద్-ఆనుకూల్యైక-భోగైర్ దివ్య-పురుషైః మహాత్మభిర్ ఆపూరితే, తేషామ్ అపీషత్-పరిమాణమ్ ఇషద్-ఐశ్వర్యṁ, ఈదృశ-స్వభావమ్ ఇతి పరిచ్ఛేత్తుమ్ అయోగ్యే, దివ్యావరణ-శత-సహస్రావృతే, దివ్య-కల్పక-తరూపశోభితే, దివ్యోద్యాన శత-సహస్ర-కోటిభిర్ ఆవృతే, అతిప్రమాణే దివ్యాయతనే, కస్మిṁశ్చిద్ విచిత్ర దివ్య-రత్న-మయ దివ్యాస్థాన-మణ్డపే, దివ్య-రత్న-స్తమ్భ శత-సహస్ర-కోటిభిర్ ఉపశోభితే, దివ్య-నానా-రత్న-కృత-స్థల విచిత్రితే దివ్యాలఙ్కారాలఙ్కృతే పరితః పతితైః పతమానైః పాదపస్థైశ్ చ నానా-గన్ధ-వర్ణైర్ దివ్య-పుష్పైః శోభమానైర్ దివ్యపుష్పోపవనైర్ ఉపశోభితే, సఙ్కీర్ణ-పారిజాతాది-కల్పద్రుమోపశోభితైః, అసఙ్కీర్ణైశ్ చ కైశ్చిద్ అన్తఃస్థ-పుష్ప-రత్నాది-నిర్మిత-దివ్య-లీలా-మణ్డప-శత-సహస్రోపశోభితైః, సర్వదా అనుభూయమానైర్ అప్య్ అపూర్వవద్ ఆశ్చర్యమావహద్భిః క్రీడాశైల-శత-సహస్రైర్ అలఙ్కృతైః, కైశ్చిన్ నారాయణ-దివ్య-లీలాసాధారణైః, కైశ్చిత్ పద్మ-వనాలయా దివ్య-లీలా-సాధారణైః సాధారణైశ్ చ కైశ్చిత్ శుక-శారికా-మయూర-కోకిలాదిభిః కోమల-కూజితైర్ ఆకులైః దివ్యోద్యాన-శత-సహస్రైర్ ఆవృతే మణి-ముక్తాప్రవాల-కృతసోపానైః దివ్యామలామృతరసోదకైః దివ్యాణ్డ-జవరైః అతిరమణీయ-దర్శనైః అతిమనోహర-మధుర-స్వరైః ఆకులైః అన్తఃస్థ-ముక్తామయ దివ్య-క్రీడాస్థానోపశోభితైః దివ్య-సౌగన్ధికవాపీ-శతసహస్రైః దివ్య-రాజహṁసావలీ-విరాజితైర్ ఆవృతే నిరస్తాతిశయానన్దైకరసతయా చానన్త్యాచ్చ ప్రవిష్టాన్ ఉన్మాదయద్భిః క్రీడోద్దేశైర్ విరాజితే, తత్ర తత్ర కృత దివ్య-పుష్ప-పర్యఙ్కోపశోభితే, నానా-పుష్పాసవాస్వాద-మత్త-భృఙ్గావలీభిః ఉద్గీయమాన-దివ్య-గాన్ధర్వేణాపూరితే, చన్దనాగరు-కర్పూర దివ్య-పుష్పావగాహి-మన్దానిలాసేవ్యమానే మధ్యే పుష్ప-సఞ్చయ విచిత్రితే మహతి దివ్య-యోగ-పర్యఙ్కే అనన్త-భోగిని శ్రీమద్-వైకుణ్ఠైశ్వర్యాది-దివ్యలోకṁ ఆత్మ-కాన్త్యా విశ్వమాప్యాయయన్త్యాశేష-శేషాశనాది-సర్వ-పరిజనṁ భగవతస్-తత్-తద్-అవస్థోచిత-పరిచర్యాయాṁ ఆజ్ఞాపయన్త్యా శీల-రూప-గుణ-విలాసాదిభిః ఆత్మానురూపయా శ్రియా సహాసీనṁ, ప్రత్యగ్రోన్మీలిత-సరసి-జ-సదృశ-నయన-యుగలṁ, స్వచ్ఛ-నీలజీమూతసఙ్కాశṁ, అత్యుజ్జ్వల-పీత-వాససṁ, స్వయా ప్రభయా అతినిర్మలయా అతిశీతలయా అతికోమలయా స్వచ్ఛ-మాణిక్యాభయా కృత్స్నṁ జగద్-భాసయన్తṁ, అచిన్త్య-దివ్యాద్భుత-నిత్య-యౌవన-స్వభావ-లావణ్య-మయామృత-సాగరṁ, అతిసౌకుమార్యాదీషత్ ప్రస్విన్నవదాలక్ష్యమాణ-లలాట-ఫలక-దివ్యాల-కావలీవిరాజితṁ, ప్రబుద్ధ-ముగ్ధామ్బుజ చారులోచనṁ, స-విభ్రమ-భ్రూలతṁ, ఉజ్జ్వలాధరṁ, శుచి-స్మితṁ, కోమల-గణ్డṁ, ఉన్నసṁ, ఉదగ్రపీనాṁస-విలమ్బి-కుణ్డలాలకావలీ-బన్ధుర-కమ్బు-కన్ధరṁ, ప్రియావతṁసోత్పల-కర్ణ-భూషణ-శ్లథాలకా-బన్ధ-విమర్ద-శṁసిభిః చతుర్భిర్ ఆజానువిలమ్బిభిర్ భుజైర్ విరాజితṁ, అతికోమల-దివ్య-రేఖాలఙ్కృతాతామ్రకరతలమ్ దివ్యాఙ్గులీయ-కవిరాజితమ్ అతికోమల-దివ్య-నఖావలీ-విరాజితమ్ అతిరక్తాఙ్గులీభిర్ అలఙ్కృతṁ తత్-క్షణోన్మీలిత-పుణ్డరీక-సదృశ-చరణ-యుగలమ్ అతిమనోహర-కిరీట-మకుట-చూడావతṁస-మకర-కుణ్డల-గ్రైవేయక-హార-కేయూర-కటక-శ్రీవత్స-కౌస్తుభ-ముక్తాదామోదర-బన్ధన-పీతామ్బర-కాఞ్చీగుణ-నూపురాదిభిర్ అత్యన్త-సుఖ-స్పర్శైః దివ్య-గన్ధైర్ భూషణైర్ భూషితṁ, శ్రీమత్యా వైజయన్త్యా వనమాలయా విరాజితṁ, శఙ్ఖ-చక్ర-గదాసి-శార్ఙ్గాది-దివ్యాయుధైః సేవ్యమానమ్, స్వసఙ్కల్ప-మాత్రావకౢప్త-జగజ్-జన్మ-స్థితి-ధ్వṁసాదికే శ్రీమతి విష్వక్సేనే న్యస్త-సమస్తాత్మైశ్వర్యṁ వైనతేయాదిభిః స్వభావతో నిరస్త-సమస్త-సాṁసారిక-స్వభావైః భగవత్-పరిచర్యాకరణ-యోగ్యైర్ భగవత్-పరిచర్యైక-భోగైర్-నిత్య-సిద్ధైర్ అనన్తైః యథా యోగṁ సేవ్యమానṁ, ఆత్మ-భోగేన అననుసṁహిత-పరాదికాలమ్, దివ్యామల-కోమలావలోకనేన విశ్వమాహ్లాదయన్తṁ, ఈషద్-ఉన్మీలిత ముఖామ్బుజోదర-వినిర్గతేన దివ్యాననారవిన్ద-శోభాజననేన దివ్య-గామ్భీర్యౌదార్య-సౌన్దర్య-మాధుర్యాద్య్-అనవధిక-గుణ-గణ-విభూషితేన, అతిమనోహర-దివ్యభావ-గర్భేణ దివ్య-లీలాలాపామృతేన అఖిల-జన-హృదయాన్తరాణ్యాపూరయన్తṁ భగవన్తṁ నారాయణṁ ధ్యాన-యోగేన దృష్ట్వా, తతో భగవతో నిత్య-స్వామ్యమ్, ఆత్మనో నిత్య-దాస్యṁ చ యథావస్థితమ్ అనుసన్ధాయ, "కదా\ఽహṁ భగవన్తṁ నారాయణṁ, మమ కులనాథṁ, మమ కులదైవతṁ, మమ కులధనṁ, మమ భోగ్యṁ, మమ మాతరṁ, మమ పితరṁ, మమ సర్వṁ సాక్షాత్కరవాణి చక్షుషా । కదా\ఽహṁ భగవత్-పాదామ్బుజ-ద్వయṁ శిరసా ధారయిష్యామి । కదా\ఽహṁ భగవత్-పాదామ్బుజ-ద్వయ-పరిచర్యాకరణ-యోగ్యః తద్-ఏకభోగస్ తద్-పాదౌ పరిచరిష్యామి, కదాఽహṁ భగవత్-పాదామ్బుజ-ద్వయ-పరిచర్యాశయా నిరస్త-సమస్తేతర-భోగాశః, అపగత-సమస్త-సాṁసారిక-స్వభావః తత్-పాదామ్బుజ-ద్వయṁ ప్రవేక్ష్యామి । కదా మాṁ భగవాన్ స్వకీయయా అతిశీతలయా దృశా అవలోక్య స్నిగ్ధ-గమ్భీర-మధురయా గిరా పరిచర్యాయాṁ ఆజ్ఞాపయిష్యతి" ఇతి భగవత్-పరిచర్యాయామ్ ఆశాṁ వర్ధయిత్వా, తయైవాశయా తత్-ప్రసాదోపబృṁహితయా భగవన్తమ్ ఉపేత్య, దూరాదేవ భగవన్తṁ శేష-భోగే శ్రియా సహాసీనṁ వైనతేయాదిభిః సేవ్యమానṁ, "సమస్త-పరివారాయ శ్రీమతే నారాయణాయ నమః" ఇతి ప్రణమ్య, ఉత్థాయోత్థాయ పునః పునః ప్రణమ్య అత్యన్త-సాధ్వ-సవినయావనతో భూత్వా, భగవత్-పారిషద-గణ-నాయకైర్ ద్వారపాలైః కృపయా స్నేహ-గర్భయా దృశా\ఽవలోకితః సమ్యగ్-అభివన్దితైస్ తైస్ తైర్ ఏవానుమతో భగవన్తమ్ ఉపేత్య, శ్రీమతా మూల-మన్త్రేణ "[భగవన్] మామ్ ఏకాన్తికాత్యన్తిక పరిచర్యాకరణాయ పరిగృహ్ణీష్వ" ఇతి యాచమానః ప్రణమ్యాత్మానṁ భగవతే నివేదయేత్ ॥౩॥
Link copiedతతో భగవతా స్వయమ్ ఏవాత్మ-సఞ్జీవనేనామర్యాద-శీలవతాఽతిప్రేమాన్వితేనావలోకనేనావలోక్య సర్వదేశ-సర్వకాల-సర్వావస్థోచితాత్యన్తశేషభావాయ స్వీకృతః అనుజ్ఞాతశ్ చ అత్యన్తసాధ్వ-సవినయావనతః కిఙ్కుర్వాణః కృతాఞ్జలిపుటః భగవన్తమ్ ఉపాసీత ॥౪॥
Link copiedతతశ్ చానుభూయమాన-భావవిశేషః నిరతిశయ-ప్రీత్యా అన్యత్ కిఞ్చిత్ కర్తుṁ ద్రష్టుṁ స్మర్తుమ్ అశక్తః పునర్ అపి శేషభావమ్ ఏవ యాచమానో భగవన్తమ్ ఏవావిచ్ఛిన్న-స్రోతోరూపేణావలోకనేన అవలోకయన్నాసీత ॥౫॥
Link copiedతతో భగవతా స్వయమ్ ఏవాత్మసఞ్జీవనేనావలోకనేనావలోక్య సస్మితమాహూయ సమస్త-క్లేశాపహṁ నిరతిశయ-సుఖావహమాత్మీయṁ శ్రీమత్-పాదారవిన్ద-యుగలṁ శిరసి కృతṁ ధ్యాత్వా అమృత-సాగరాన్తర్నిమగ్న-సర్వావయవః సుఖమాసీత ॥
Link copiedలక్ష్మీపతేర్ యతిపతేశ్ చ దయైకధామ్నోః యో\ఽసౌ పురా సమజనిష్ట జగద్ధితార్థమ్ । ప్రాప్యṁ ప్రకాశయతు నః పరమṁ రహస్యṁ సṁవాద ఏష శరణాగతి మన్త్ర-సారః ॥
Link copiedఇతి శ్రీ-భగవద్-రామానుజ-విరచితṁ శ్రీ-వైకుణ్ఠ-గద్యమ్ సమాప్తమ్ ।
Link copied|| śrīḥ ||
Link copiedśrīmate rāmānujāya namaḥ |
Link copiedśrī-vaikuṇṭha-gadyam
yāmunāya-sudhāmbhodhim avagāhya yathāmati | ādāya bhakti-yogākhyaṁ ratnaṁ sandarśayāmy aham ||
Link copiedsvādhīna-trividha-cetanācetana-svarūpa-sthiti-pravṛtti-bhedaṁ, kleśa-karmādy-aśeṣa-doṣāsaṁspṛṣṭaṁ, svābhāvikānavadhikātiśaya-jñāna-balaiśvarya-vīrya-śakti-tejaḥ prabhṛtya-saṅkhyeya kalyāṇa-guṇa-gaṇaugha-mahārṇavaṁ, parama-puruṣaṁ, bhagavantaṁ, nārāyaṇaṁ, svāmitvena suhṛtvena gurutvena ca parigṛhya aikāntikātyantika-tat-pādāmbuja-dvaya-paricaryaika-manorathaḥ, tat-prāptaye ca tat-pādāmbuja-dvaya prapatter anyanna me kalpa-koṭi-sahasreṇāpi sādhanam astīti manvānaḥ, tasyaiva bhagavato nārāyaṇasya akhila-sattva-dayaika-sāgarasya, anālocita-guṇāguṇākhaṇḍa-janānukūlāmaryāda-śīlavataḥ, svābhāvikānavadhikātiśaya-guṇavattayā deva-tiryaṅ-manuṣyādy-akhila-jana hṛdayānandanasya āśrita-vātsalyaika-jaladheḥ bhakta-jana-saṁśleṣaika-bhogasya nitya-jñāna-kriyaiśvaryādi-bhoga-sāmagrī-samṛddhasya, mahāvibhūteḥ, śrīmac-caraṇāravinda-yugalaṁ ananyātma-sañjīvanena tad-gata-sarvabhāvena śaraṇam anuvrajet ||1||
Link copiedtataś ca pratyaham ātmojjīvanāyaivam anusmaret ||2||
Link copiedcaturdaśa-bhuvanātmakam aṇḍaṁ daśa-guṇitottaraṁ cāvaraṇa-saptakaṁ samastaṁ kāryakāraṇa-jātamatītya vartamāne paramavyoma-śabdābhidheye, brahmādīnāṁ vāṅ-manasāgocare, śrīmati vaikuṇṭhe divya-loke, sanaka-vidhi-śivādibhir api acintya-svabhāvaiśvaryair nityasiddhair anantair bhagavad-ānukūlyaika-bhogair divya-puruṣaiḥ mahātmabhir āpūrite, teṣām apīṣat-parimāṇam iṣad-aiśvaryaṁ, īdṛśa-svabhāvam iti paricchettum ayogye, divyāvaraṇa-śata-sahasrāvṛte, divya-kalpaka-tarūpaśobhite, divyodyāna śata-sahasra-koṭibhir āvṛte, atipramāṇe divyāyatane, kasmiṁścid vicitra divya-ratna-maya divyāsthāna-maṇḍape, divya-ratna-stambha śata-sahasra-koṭibhir upaśobhite, divya-nānā-ratna-kṛta-sthala vicitrite divyālaṅkārālaṅkṛte paritaḥ patitaiḥ patamānaiḥ pādapasthaiś ca nānā-gandha-varṇair divya-puṣpaiḥ śobhamānair divyapuṣpopavanair upaśobhite, saṅkīrṇa-pārijātādi-kalpadrumopaśobhitaiḥ, asaṅkīrṇaiś ca kaiścid antaḥstha-puṣpa-ratnādi-nirmita-divya-līlā-maṇḍapa-śata-sahasropaśobhitaiḥ, sarvadā anubhūyamānair apy apūrvavad āścaryamāvahadbhiḥ krīḍāśaila-śata-sahasrair alaṅkṛtaiḥ, kaiścin nārāyaṇa-divya-līlāsādhāraṇaiḥ, kaiścit padma-vanālayā divya-līlā-sādhāraṇaiḥ sādhāraṇaiś ca kaiścit śuka-śārikā-mayūra-kokilādibhiḥ komala-kūjitair ākulaiḥ divyodyāna-śata-sahasrair āvṛte maṇi-muktāpravāla-kṛtasopānaiḥ divyāmalāmṛtarasodakaiḥ divyāṇḍa-javaraiḥ atiramaṇīya-darśanaiḥ atimanohara-madhura-svaraiḥ ākulaiḥ antaḥstha-muktāmaya divya-krīḍāsthānopaśobhitaiḥ divya-saugandhikavāpī-śatasahasraiḥ divya-rājahaṁsāvalī-virājitair āvṛte nirastātiśayānandaikarasatayā cānantyācca praviṣṭān unmādayadbhiḥ krīḍoddeśair virājite, tatra tatra kṛta divya-puṣpa-paryaṅkopaśobhite, nānā-puṣpāsavāsvāda-matta-bhṛṅgāvalībhiḥ udgīyamāna-divya-gāndharveṇāpūrite, candanāgaru-karpūra divya-puṣpāvagāhi-mandānilāsevyamāne madhye puṣpa-sañcaya vicitrite mahati divya-yoga-paryaṅke ananta-bhogini śrīmad-vaikuṇṭhaiśvaryādi-divyalokaṁ ātma-kāntyā viśvamāpyāyayantyāśeṣa-śeṣāśanādi-sarva-parijanaṁ bhagavatas-tat-tad-avasthocita-paricaryāyāṁ ājñāpayantyā śīla-rūpa-guṇa-vilāsādibhiḥ ātmānurūpayā śriyā sahāsīnaṁ, pratyagronmīlita-sarasi-ja-sadṛśa-nayana-yugalaṁ, svaccha-nīlajīmūtasaṅkāśaṁ, atyujjvala-pīta-vāsasaṁ, svayā prabhayā atinirmalayā atiśītalayā atikomalayā svaccha-māṇikyābhayā kṛtsnaṁ jagad-bhāsayantaṁ, acintya-divyādbhuta-nitya-yauvana-svabhāva-lāvaṇya-mayāmṛta-sāgaraṁ, atisaukumāryādīṣat prasvinnavadālakṣyamāṇa-lalāṭa-phalaka-divyāla-kāvalīvirājitaṁ, prabuddha-mugdhāmbuja cārulocanaṁ, sa-vibhrama-bhrūlataṁ, ujjvalādharaṁ, śuci-smitaṁ, komala-gaṇḍaṁ, unnasaṁ, udagrapīnāṁsa-vilambi-kuṇḍalālakāvalī-bandhura-kambu-kandharaṁ, priyāvataṁsotpala-karṇa-bhūṣaṇa-ślathālakā-bandha-vimarda-śaṁsibhiḥ caturbhir ājānuvilambibhir bhujair virājitaṁ, atikomala-divya-rekhālaṅkṛtātāmrakaratalam divyāṅgulīya-kavirājitam atikomala-divya-nakhāvalī-virājitam atiraktāṅgulībhir alaṅkṛtaṁ tat-kṣaṇonmīlita-puṇḍarīka-sadṛśa-caraṇa-yugalam atimanohara-kirīṭa-makuṭa-cūḍāvataṁsa-makara-kuṇḍala-graiveyaka-hāra-keyūra-kaṭaka-śrīvatsa-kaustubha-muktādāmodara-bandhana-pītāmbara-kāñcīguṇa-nūpurādibhir atyanta-sukha-sparśaiḥ divya-gandhair bhūṣaṇair bhūṣitaṁ, śrīmatyā vaijayantyā vanamālayā virājitaṁ, śaṅkha-cakra-gadāsi-śārṅgādi-divyāyudhaiḥ sevyamānam, svasaṅkalpa-mātrāvakḷpta-jagaj-janma-sthiti-dhvaṁsādike śrīmati viṣvaksene nyasta-samastātmaiśvaryaṁ vainateyādibhiḥ svabhāvato nirasta-samasta-sāṁsārika-svabhāvaiḥ bhagavat-paricaryākaraṇa-yogyair bhagavat-paricaryaika-bhogair-nitya-siddhair anantaiḥ yathā yogaṁ sevyamānaṁ, ātma-bhogena ananusaṁhita-parādikālam, divyāmala-komalāvalokanena viśvamāhlādayantaṁ, īṣad-unmīlita mukhāmbujodara-vinirgatena divyānanāravinda-śobhājananena divya-gāmbhīryaudārya-saundarya-mādhuryādy-anavadhika-guṇa-gaṇa-vibhūṣitena, atimanohara-divyabhāva-garbheṇa divya-līlālāpāmṛtena akhila-jana-hṛdayāntarāṇyāpūrayantaṁ bhagavantaṁ nārāyaṇaṁ dhyāna-yogena dṛṣṭvā, tato bhagavato nitya-svāmyam, ātmano nitya-dāsyaṁ ca yathāvasthitam anusandhāya, "kadā'haṁ bhagavantaṁ nārāyaṇaṁ, mama kulanāthaṁ, mama kuladaivataṁ, mama kuladhanaṁ, mama bhogyaṁ, mama mātaraṁ, mama pitaraṁ, mama sarvaṁ sākṣātkaravāṇi cakṣuṣā | kadā'haṁ bhagavat-pādāmbuja-dvayaṁ śirasā dhārayiṣyāmi | kadā'haṁ bhagavat-pādāmbuja-dvaya-paricaryākaraṇa-yogyaḥ tad-ekabhogas tad-pādau paricariṣyāmi, kadā'haṁ bhagavat-pādāmbuja-dvaya-paricaryāśayā nirasta-samastetara-bhogāśaḥ, apagata-samasta-sāṁsārika-svabhāvaḥ tat-pādāmbuja-dvayaṁ pravekṣyāmi | kadā māṁ bhagavān svakīyayā atiśītalayā dṛśā avalokya snigdha-gambhīra-madhurayā girā paricaryāyāṁ ājñāpayiṣyati" iti bhagavat-paricaryāyām āśāṁ vardhayitvā, tayaivāśayā tat-prasādopabṛṁhitayā bhagavantam upetya, dūrādeva bhagavantaṁ śeṣa-bhoge śriyā sahāsīnaṁ vainateyādibhiḥ sevyamānaṁ, "samasta-parivārāya śrīmate nārāyaṇāya namaḥ" iti praṇamya, utthāyotthāya punaḥ punaḥ praṇamya atyanta-sādhva-savinayāvanato bhūtvā, bhagavat-pāriṣada-gaṇa-nāyakair dvārapālaiḥ kṛpayā sneha-garbhayā dṛśā'valokitaḥ samyag-abhivanditais tais tair evānumato bhagavantam upetya, śrīmatā mūla-mantreṇa "[bhagavan] mām ekāntikātyantika paricaryākaraṇāya parigṛhṇīṣva" iti yācamānaḥ praṇamyātmānaṁ bhagavate nivedayet ||3||
Link copiedtato bhagavatā svayam evātma-sañjīvanenāmaryāda-śīlavatā'tipremānvitenāvalokanenāvalokya sarvadeśa-sarvakāla-sarvāvasthocitātyantaśeṣabhāvāya svīkṛtaḥ anujñātaś ca atyantasādhva-savinayāvanataḥ kiṅkurvāṇaḥ kṛtāñjalipuṭaḥ bhagavantam upāsīta ||4||
Link copiedtataś cānubhūyamāna-bhāvaviśeṣaḥ niratiśaya-prītyā anyat kiñcit kartuṁ draṣṭuṁ smartum aśaktaḥ punar api śeṣabhāvam eva yācamāno bhagavantam evāvicchinna-srotorūpeṇāvalokanena avalokayannāsīta ||5||
Link copiedtato bhagavatā svayam evātmasañjīvanenāvalokanenāvalokya sasmitamāhūya samasta-kleśāpahaṁ niratiśaya-sukhāvahamātmīyaṁ śrīmat-pādāravinda-yugalaṁ śirasi kṛtaṁ dhyātvā amṛta-sāgarāntarnimagna-sarvāvayavaḥ sukhamāsīta ||
Link copiedlakṣmīpater yatipateś ca dayaikadhāmnoḥ yo'sau purā samajaniṣṭa jagaddhitārtham | prāpyaṁ prakāśayatu naḥ paramaṁ rahasyaṁ saṁvāda eṣa śaraṇāgati mantra-sāraḥ ||
Link copiediti śrī-bhagavad-rāmānuja-viracitaṁ śrī-vaikuṇṭha-gadyam samāptam |
Link copiedEnglish · simplified for modern readers
Sri Vaikuntha Gadyam — A Vision of the Eternal Abode
The Sri Vaikuntha Gadyam is the third of Bhagavad Ramanuja's prose-hymns and the most outward-facing of them. Where the Saranagati Gadyam is Ramanuja's own surrender and the Sri Ranga Gadyam is his conversation with the Lord of Srirangam, this Gadyam is offered to all of us. It is the Acharya taking us by the hand, showing us the Lord we have surrendered to, the realm in which He dwells, and the life of service that awaits a soul who has taken refuge.
Link copiedRamanuja walks us through six movements: the acceptance of Sriman Narayana as Lord, teacher, friend; the daily remembrance of the surrender; a vision of Sri Vaikuntha — its gardens and waters and jewel-pavilions; a vision of the Lord Himself on the serpent-bed with Sri; the soul's approach and offering of itself; and finally the Lord's acceptance, His gaze of grace, and the placing of His lotus feet upon the devotee's head.
Link copiedSection 1 — The Acceptance
Sriman Narayana —
Link copiedHe whose sway governs the very nature, existence, and activity of all conscious beings and all unconscious matter; who stands untouched by sorrow and by the stains of good and evil action; who is by nature a shoreless ocean of auspicious qualities — of unlimited knowledge, power, sovereignty, valor, might, splendor, and countless more. He is the Supreme Person. He is Bhagavan. He is Narayana.
Link copiedAccept Him, then, in three ways at once: as Master (for He possesses you); as Guru (for He imparts all true knowledge); as Friend (for He dwells as the innermost self of every being, wishing your good).
Link copiedLong only for this: eternal, single-pointed, uninterrupted service at His two lotus feet.
Link copiedHold firmly to this conviction: through a thousand million ages of effort, there is no other means by which that service can be reached — no means but refuge at His lotus feet.
Link copiedAnd so — seek refuge.
Link copiedHe who is an ocean of compassion for every being that lives. He who mingles freely with all, asking no questions about their virtues and faults. He whose natural, boundless, wondrous qualities gladden the hearts of devas, humans, animals — every being that has a heart. He who is a deep sea of vatsalya (mother-love) toward those who have taken shelter in Him. He for whom the company of His devotees is itself the highest enjoyment. He who possesses all the eternal instruments of that enjoyment — their nature, form, qualities, and glory. He who is Lord of mahāvibhūti, the infinite Land of Bliss. He who is Sriman — ever inseparable from Sri.
Link copiedSeek the two auspicious lotus feet of that Bhagavan Narayana — seek them with the single conviction that nothing else can uplift the soul, and with every faculty directed there and nowhere else.
Link copiedTake refuge.
Link copiedSection 2 — The Daily Remembrance
Once is enough for the surrender to bear its fruit. The scriptures say so; the Lord Himself has said so ("To one who takes refuge in Me even once, saying 'I am Yours,' I grant total protection").
Link copiedYet every day, for the uplifting of the soul, remember it again.
Link copiedNot because what was done was lacking, but because the soul is sustained by this remembrance. Every moment in which Vāsudeva is not thought of is loss and confusion. So remember the surrender each day — not hastily, not once and done, but with the same warmth and depth as on the day it was first made.
Link copiedSection 3 — The Vision of Sri Vaikuntha
The Land Itself
Rise, now, in meditation — up through the fourteen worlds contained in this cosmic egg, up through the seven successive coverings that each grow tenfold the last; up beyond every effect and every cause that is made of prakṛti. Leave all of it behind.
Link copiedThere, beyond all this, is the realm known as paramavyoma — the supreme space. It is beyond the reach of words and of minds, even of Brahma himself. This is Sri Vaikuntha: the divine realm, endless, pure, unchanging — made of the fivefold pure sattva from which this world is not made, shining with its own light, hiding nothing.
Link copiedThe Eternal Residents
It is filled with the nitya-suris — the eternally free souls who have never known bondage, infinite in number, each of incomprehensible greatness. Their every breath is absorbed in the experience of Bhagavan; their every activity is service to Him. Even to them — wise beyond our grasp — the extent and nature of this realm remain beyond comprehension.
Link copiedThe Gardens and the Temple
Ramparts of divine wonder ring the central abode, one after another, by the hundreds of thousands — not for any fear (no danger could come here) but for the sheer abundance of glory, and for the devoted watchfulness of those who love the Lord. Between them: rows of kalpaka trees that fulfill every wish, and hundreds of thousands of celestial gardens where the Lord and His consorts sport.
Link copiedWithin the immeasurable temple at the center stands a jewel-hall of audience — pillars of divine gems by the uncounted million, floors laid with many-colored gems, the whole adorned with divine tapestries and canopies.
Link copiedAll around — flowers. Flowers scattered on every path, flowers still falling from the trees, flowers still clinging to the branches. Their fragrances and colors beyond number. Parijāta, haricandana, kalpaka trees clustered together; others standing alone among pavilions of gem-work and flower-work, shining with hundreds of thousands of arbors for rest and play — all of them, though enjoyed forever, always astonishing as if newly made.
Link copiedHills of sport rise everywhere — some for the play of Narayana alone, some where Sri alone plays among lotuses, some for the shared sport of the Divine Couple. The gardens are loud with parrots, cuckoos, peacocks, mongooses, every creature singing.
Link copiedAnd the waters. Lakes beyond counting, their stairs set with pearl and coral, their surface broad and sweet as nectar, divine birds moving across them — royal swans of spotless white, birds whose plumage is more beautiful than the eye expects and whose song is sweeter than the ear expects. Islands of pearl rise out of the water for sport, and on every side the gardens are ringed with sweet-flowering ponds by the hundreds of thousands.
Link copiedThe Seat and the Serpent
At the center of all this — a great divine couch of yoga. Upon it, the serpent Ananta — Ādiśeṣa — coiled as throne and bed. Around this place, seats of every form for divine play; flower-bedecked resting places; the air itself filled with the hum of bees drunk on honey, making music like the gandharvas; a gentle breeze passing through, carrying the fragrance of sandal, aloe, camphor, and divine flowers; the floor arranged in patterns of flower-work.
Link copiedThe Consort
Seated with the Lord — Sri Mahalakshmi Herself. Her radiance fills the whole realm with light and gladness. She commands every attendant — Ādiśeṣa, Viṣvaksena, and all the rest — to whatever service the Lord may, at each moment, require. In beauty of form and quality, in easy grace, in loveliness, and in play, she alone is fit for Him.
Link copiedThe Lord
And there — the Lord Himself.
Link copiedEyes like freshly opened lotuses. A form like a dark blue rain-cloud, fresh and cool. The yellow pītāmbara brilliant upon His waist. His own radiance — clearer than any gem, cooler than cool, soft and youthful — lights up the universe. Unimaginable, divine, wondrous, forever young, He is an ocean of nectarine beauty.
Link copiedHis forehead, fine and tender, faintly dew-moist, crowned with locks of dark hair curling free. Eyes like fresh lotuses, wide with welcome for the devotee at the door. Eyebrows raised like creepers in concern for those who have come. Lips red and glowing. A smile bewitching. Cheeks soft, nose high. A conch-like neck, long and slim, with earrings swinging down to touch His shoulders.
Link copiedAnd His four arms — reaching down to His knees — marked faintly with the impress of Sri's ear-ornaments and her loosened hair: traces of her embrace. They flourish like branches of the kalpaka tree, fed by the joy of sheltering those who come to Him.
Link copiedHis palms are rosy, marked with the auspicious signs of lotus, conch, and discus. Each finger rosy, slim, each nail gleaming, each ring a constellation. His two lotus feet — like lotuses opening at that very moment.
Link copiedUpon Him: the crown, the pendant, the ear-ornaments shaped like makara, the neckband, the chains, the armlets and bracelets, the śrīvatsa mark and the kaustubha gem, the strings of pearls, the waistband, the pītāmbara, the golden girdle, the anklets — every one soft to the touch, fragrant, each itself the embodiment of a divine being. The vaijayantī garland shines upon His chest. And around Him, serving, the divine weapons themselves — śaṅkha, cakra, gadā, sword, śāraṅga — alive, eager, ready.
Link copiedThe Attendants
Beside Him stands Viṣvaksena, to whom the Lord has entrusted, by a glance, the entire management of creation, sustenance, and dissolution. Around Him, Garuda and the other Vainateyas, and the endless host of the nitya-suris — by their very nature beyond the reach of saṃsāra, born only for service, sustained only by the joy of serving. The Lord is served by them, each according to his part.
Link copiedAnd the Lord's gaze — a gaze of pure, unhurried, affectionate attention, unstained by time, which makes every world shine with happiness. His mouth slightly open, a faint smile adding beauty to His lotus face. From that mouth flow words — deep, generous, sweet, fragrant with the divine depth of what they mean, carrying the gentle mood of a host's welcome, filling the innermost heart of every being with nectar.
Link copiedSee Him so, through the yoga of meditation — the same seeing that devotion yields, now given freely to the soul who has surrendered.
Link copiedSection 4 — The Approach
Then, remembering the true relationship — He, the eternal Lord; I, the eternal servant — let the longing rise:
Link copied"When will I truly see with my own eyes Bhagavan Narayana — my Master, the God of my lineage, the wealth of my lineage, my joy, my mother, my father, my all?
Link copiedWhen will I bear His two lotus feet upon my head?
Link copiedWhen will I be fit to serve those two lotus feet, devoted to nothing else, giving myself to them alone?
Link copiedWhen, having cast off every other taste and every worldly habit out of the longing to serve Him, will I enter those two lotus feet?
Link copiedWhen will the Lord look upon me with His cool, gracious eyes, and with His soft, deep, sweet voice command me into service?"
Link copiedLet this longing grow. Then, borne by that longing and raised up by His grace, approach the Lord.
Link copiedFrom a distance, see Him: seated on the serpent-couch with Sri, attended by Garuda and the others. Bow. Offer the salutation — "To Sriman Narayana, with all His retinue, my obeisance." Rise, bow again, rise again — approach by a succession of prostrations, with every sign of awe and humility. His gatekeepers, His close attendants, look upon you with kind, affectionate eyes; receive their glance, offer them also due respect, and with their permission draw near. Then, close to the Lord, speaking through the sacred mūla-mantra, beg: "Bhagavan — take this soul to be wholly Yours, single-pointedly, forever, in boundless service."
Link copiedAnd offer the self to Him.
Link copiedSection 5 — The Acceptance
Then — of His own will — the Lord looks upon the one who has come. It is the look that uplifts the soul. It is boundless, tender, shining with an affection for which no rule holds. With that look He accepts: for service at every place, at every time, under every circumstance — in eternal, unreserved servanthood.
Link copiedAnd He grants permission to serve.
Link copiedThen, bowed in joyful awe and perfect humility, hands folded, wholly at His command, let the soul stand near Him and worship.
Link copiedSection 6 — The Eternal Gaze
And there, an experience rises — an experience for which no word has been coined. So great is its sweetness that nothing else can be done, nothing else remembered, nothing else seen. The soul, unable to turn even slightly aside, begs only for more of this same servanthood. It gazes at the Lord with an unbroken stream of looking — the eye unable to wink, the mind unable to wander, catching at last the centuries and centuries that were wasted before this.
Link copiedThen the Lord sets His own Sriman lotus feet upon the devotee's head.
Link copiedAnd the soul, crowned at last, every limb sunk in a measureless ocean of joy, rests there — at rest, in peace, the lord of the empire of service to the Lord.
Link copiedThus ends the Sri Vaikuntha Gadyam of Bhagavad Ramanuja.
Link copiedText offered in original IAST Sanskrit from the Ramanuja Granthamala corpus. For cross-referenced study and search, visit netcausal.ai/veda.